Vanlig fotokalender tack!
...eller kanske skulle jag skippa alla de där pretantiösa konstnärsambitionerna och skapa en ren, enkel, ordinär och vanlig fotokalender med fina familjebilder. Borde göra det lite mer enkelt för mig. Inte hålla på och krumbukta mig så förbenat. Okej, det är bra med förnyelse och nya utmaningar, det är kul med fotobok, fotoalmanacka, fotoalbum och till och med digitala bilder, men vad har det att göra med det andra? Ingenting.
En vanlig personlig fotokalender
Jag ska nog vid närmare eftertanke anamma det här. Ja. Det får blir en helt vanliga personlig fotokalender årgång 2011, en fotokalender som alla andra. Kanske är det hela meningen. Och det som gör allting annorlunda. Att jag inte väljer det annorlunda, utan det vanliga, det som alla andra gör. Att jag överger mina tråkiga, överlastade ideal och gör något nytt i att göra något konventionella. Inte ens jag orkar följa den här Ariadnetråden. Men nu vet jag lite mer om vägen. Och om målet.
Det är inte färgen, formen, layouten eller bildernas skärpa som är det viktiga. Det är bevarandet. Av minnen, ögonblick, händelser. Det är det som är foto. Något annat är en lögn att tro. Fascinationen för fotot börjar alltid med vår rädsla för döden. Vår medvetenhet om att vårt medvetande ska ta slut. Bilden kan leva kvar lite längre. Det är en tröst.
Kommentarer
Trackback
