Vanlig fotokalender tack!
...eller kanske skulle jag skippa alla de där pretantiösa konstnärsambitionerna och skapa en ren, enkel, ordinär och vanlig fotokalender med fina familjebilder. Borde göra det lite mer enkelt för mig. Inte hålla på och krumbukta mig så förbenat. Okej, det är bra med förnyelse och nya utmaningar, det är kul med fotobok, fotoalmanacka, fotoalbum och till och med digitala bilder, men vad har det att göra med det andra? Ingenting.
En vanlig personlig fotokalender
Jag ska nog vid närmare eftertanke anamma det här. Ja. Det får blir en helt vanliga personlig fotokalender årgång 2011, en fotokalender som alla andra. Kanske är det hela meningen. Och det som gör allting annorlunda. Att jag inte väljer det annorlunda, utan det vanliga, det som alla andra gör. Att jag överger mina tråkiga, överlastade ideal och gör något nytt i att göra något konventionella. Inte ens jag orkar följa den här Ariadnetråden. Men nu vet jag lite mer om vägen. Och om målet.
Det är inte färgen, formen, layouten eller bildernas skärpa som är det viktiga. Det är bevarandet. Av minnen, ögonblick, händelser. Det är det som är foto. Något annat är en lögn att tro. Fascinationen för fotot börjar alltid med vår rädsla för döden. Vår medvetenhet om att vårt medvetande ska ta slut. Bilden kan leva kvar lite längre. Det är en tröst.
En fotokalender som bejakar vår konsumtion
Vilka kungligt meninglösa inlägg jag har lyckats producera på den här bloggen. Vem bryr sig om att det är vanligt med hundar, katter och hästar i en fotokalender? Är det intressant för någon? Eller att mina foton och bilder inte blir något vidare just nu. Vem vill ha denna info? Läser någon? Nej. Jag skriver för mig själv. Låter mina tankar flöda som spillt kaffe, murkna barkbitar, gammalt diskhoavfall. Det skulle ju handla om min fotokalender. Eller om en fotokalender som föds genom hårt arbete; genom fotografisk precision och noggrant strukturerade teman. Men jag har inga teman. Och jag har ingen lust att skriva här.
Jag gör det ändå utan rena självbevarelsedriften.
Nu kom jag på någonting. Just nu.
Det skulle vara intressant med en fotokalender som bejakade vår konsumtion. Den västerländska alltså. Det finns så mycket där att utforska. Det tomma, det meningsskapande och värdet av att bära sitt varumärke. Känns som vill alla är varumärken idag på nåt vis. Vi är i alla fall inte andliga längre. Och är vi andliga, så blir det lätt ett slags fanatism.
Hur skulle denna fotokalender gestaltas? Ingen aning. Mycket färg, bra kvalitet, människornas förhållande till tingen med både kärlek och avsky, skildra flera sidor av samma sak. Kanske en idé jag kör vidare på.
Är på G med Fotokalender
Som ni vet är jag på gång med fotokalender, men också med min egen högst personliga utbildning i allt som har med den underbara konsten att fotografera att göra. För att erkänna som det är så går det ganska trögt just nu. Jag är ute och plåtar då och då, men det blir inget vidare, jag har ingen aning om ljus, ljussättning och vad jag ska tänka på, trots att jag vid det här laget har betat igenom en hel del litteratur i ämnet. Så - är det någon som vet en bra fotouutbildning? En grundkurs i digital fotografering? Eller något motsvarande, jag är öppen för förslag. Ett delmål är som jag skrivit tidigare flera gånger att göra en riktigt najs fotokalender. Det låter kanske inte som mycket till mål, men för mig handlar det om att producera en serie bilder som håller ihop estetiskt och temamässigt.
Fotokalender -återstår att se vad det blir
Något tema för min fotokalender har jag inte heller än. Men det ger sig. Jag funderade ett tag på riktigt esoteriska, smala, punkkonstnärliga grejer, men nu, just idag, är jag inne på något i motsatt riktning; något snällt, vackert, svalt och konkret. Men sånt där förändras med humor, inspiration och människorna omkring mig. Återstår att se. Vad det blir. Av min fotokalender.
Ps. Fotokurser förresten. Hittar inte så mycket på svenska på Youtube, men här är en jag tyckte var hyfsad. Trots talarens oerhört jobba, överengagerade stämma... Ds
Hund & Kattälskar gör fotokalender med stil!
Det finns få människor som är lika passionerade som hund och kattägare. Och då menar jag framförallt när det gäller att ta foton. Hundägare fotar och filmar och gullar och fixar med sina hundar värre än förstagångsföräldrar. Det är att likställa med att ha barn. Och får en del är det ju faktiskt oxå ett sorts substitut till barn, kanske särskilt för hundägare. Min erfarenhet av detta var när jag jobbade på ett fotolabb härnere i stan en sommar, och fick då bland annat framkalla digitala bilder men även skapa fotoprodukter som typ fotobäcker eller fotokalendrar. Och näst efter bilder på barn i åldern 0-3 år, så var det bilder på hundar överallt. Och som de hade spökat ut de stackars djuren. Men också skapat poseringar i alla möjliga sammanhang. En hund i hatt bakom bilratten. En hund på cykeln med en cigarr i munnen. Och så vidare. Det var en fotokalender som heter duga; men som man också kunde förfäras över. Jag har svårt att tro att hundarna tyckte det var speciellt kul.
Ett annat koncept för fotokalender som är vanligt är givetvis katter. Men dessa verkar inte vara lika fanatiska på att hitta på roliga foton. Där var det mest vardagliga bilder på katter. Exempelvis sovande på soffan, klösande på en boll, hängande i gardinen.
Fotokalender men ingen fotograf (är jag)
En tokig tanke som jag länge haft för att göra en skön fotokalender är att ta 12 bilder när jag hoppar fallskärm, vilket jag faktiskt ska göra om ett par dagar. Jag har hoppat en gång förut, ett sk tandemhopp, men den här gången ska jag hoppa själv. Nu har jag ingen aning om vad för slags kamera jag behöver eller om min flygledare kommer att tillåta mig att fotografera. Men - vad gör man inte för att få ihop en bra fotokalender? Jag kan nästan göra vad som helst. Men detta blir kanske...för mycket.- Fotokalender, men inte mycket till fotograf
Det ska väl också erkännas att jag inte är mycket till fotograf. Jag har precis inhandlat en trave seriös litteratur i ämnet och ett par nummer av tidningen "Foto". Tänkte jag skulle plugga på om grunderna. Om ljussättning, slutartid, exponering och sådär. Å andra sidan tycker jag det känns så tråkigt att behöva läsa om ett ämne som jag mycket hellre bara praktiserar rakt upp och ner. Jag vill lära mig genom att göra, inte läsa. Men det kan vara bra att få tips. Och vägledning. Det kan också vara inspirerande att läsa om vad andra har för erfarenheter av fotografering. Det är väl heller inte några stora fotografer som någonsin brytt sig om att göra en fotokalender, vilket är min målbild den här gången, men alla har säkerligen släppt flera tunga fotoböcker med fotokonst.
- Fotografering - och balans mellan teori och praktik
Ska försöka hitta en bra balans mellan teori och praktik. Det går ju hursomhelst inte att läsa fram en fin fotokalender. Det är bara att ta bilder. Om och om igen. Och förberedda sig på att det kommer ta tid att få fram tolv perfekt. Men denna gång ska jag banne mig lyckas. Det är ett som är säkert.
En fotokalender per person
Nu ska vi se. För det första så tänkte jag göra en fotokalender och skicka som present. Egentligen till hela släkten. Jag tycker det verkar vara en så bra idé. En fotokalender kan man ju göra så mycket olika saker med. Det finns mao många olika fototeman att jobba med, och jag tänkte faktiskt vara så pass ambitiös att jag jobbade med ett tema per person. Alltså att jag anpassade temat för varje fotokalender baserat på vem som ska få den. Jag vet exempelvis att min morbror tycker väldigt mycket om sportbilar och halvnakna tjejer, så därför tänkte jag sätta samma en kombination av dessa element, hur politiskt inkorrekt dem än må vara. Jag behöver inte ens ta några bilder för detta, utan kan lugnt slå mig ner framför datorn, starta photoshop och börja redigera min foton. Det är underbart med digital fotoframkallning och digitala bilder. Att framkalla digitala bilder är ju både lätt, billigt och så blir resultatet oftast över förväntan.
En fotokalender håller inte samma kvalitet som analoga bilder
En fotokalender håller visserligen inte samma genomgående kvalitet som en framkallad analog bild, men det är inte heller syftet med att göra en personlig fotoalmanacka. Hela grejen med det är att göra något som man kan spika upp på vägen och glo på i 12 månader framöver. Det är både en planeringsplattform på väggen och ett forum för att visa upp bilder från familj, vänner och intressen. Åtminstone är det så jag använder min fotokalender, mina fotoalmanackor. Hur du gör får stå för dig. Men jag gissar att vi inte är så långt från varandra i detta avseende.
Andra teman för fotokalender ska jag be att få återkomma till framöver. Jag har ännu inte bestämt exakt. Men jag tror att det kommer att bli något som har med hästar att göra till min mamma; hon är ju som bekant en hästälskare och ryttare och tokmamma i ett enda stort häligt paket av varma kramar. Jag har inte så många bilder på hennes nuvarande valack, men jag har planerat att rota fram riktigt gamla sköna foton från 80 -talet när mamma var som mest igång med sitt ryttande - tänkte scanna in och digitalisera dessa bilder, kanske redigera dem lite och sen dunka in dem i en fotokalender. Blir säkert bra. Och en glad mamma är aldrig fel.
Har även funderingar på att göra en sån där canvastavla, förmodligen en 50x70, men den ska vara en present till hela familjen tänkte jag. Varför det? Jo, för att den ska föreställa ett familjeporträtt av alla oss.
